Jag hade inga planer alls i dag, som jag skrev i morse på bloggen….och det var ju tur det känner jag nu.
Camilla ringde på förmiddagen och ville komma och fika! Glad överraskning!
Ungefär 12.40 när vi sitter och skvallrar som bäst så säger Camilla ”Nu kommer Tompi hem ”…
Och mycket riktigt där kommer mannen.
Han hade visst varit hos doktorn…sen skulle han tydligen vidare till tandläkaren om en timme så han hade ledigt på eftermiddagen. Jaha, där ser man….frugan med koll liksom. Men det var ju en trevlig överraskning
Camilla ska precis åka till jobbet, så mannen och jag bestämmer oss för att ta en promenad med Melvin ner på stan och göra lite ärende innan han ska vidare till tandläkaren.
Sen kommer nästa överraskning, fast den var inte lika glad och trevlig som dom andra.
Står på apoteket när telefonen ringer.
- Therese, svarar jag….jag heter ju så.
- Ja hej det här är…..minns inte namnet….från skolan. Din son är på väg till vårdcentralen, han får skjuts av vaktmästaren, skolsköterskan är med också…
- Vad har hänt????
- Han har ramlat och slagit huvudet, STOR bula…vaktmästaren bär ut han till bilen just nu. Du ska få hans nummer.
Jag haffsar ner numret på en kölapp….precis när jag ska lägga på kommer jag på att jag inte vet vem av sönerna det handlar om…
- Vilket av barnen är det?
- William.
Känner hur pulsen ökar, inte stackars William av alla. Hans ADHD gör ju allt så stort och dramatiskt. Stackars gubben, han måste ju vara livrädd!
Lämnar man och Melvin på apoteket och springer till vårdcentralen (har ni sprungit någon gång med inflammation i bäckenbotten? Inget jag rekommenderar alls faktiskt..). Det är en bit och jag har inte precis räknat med ett löp pass så där på eftermiddagen, hade fel skor kan jag meddela. ONT i benhinnorna!!!
När jag väl kommer fram till vårdcentralen ser jag ryggen på vaktmästaren med William i famnen innan han svänger runt hörnet. Han ser rätt degig ut…och stor…herregud han är ju 11 år! Ingen baby att bära omkring på precis
Tror jag dog av rädsla där ett tag faktiskt….
William är likblek, yr och hängig….Mammas plutt
Men det är ingen större fara med pojken, en rejäl smäll i huvudet,ont som fan såklart och en liten chock också. Men inga tecken på någon inre skada i alla fall. Bulan har gått ner ordentligt. Nu är det bara att låta honom vila och ha lite extra koll på honom.

Svag kille med en liten bula i pannan.

Naturligtvis hoppar linslusen Melvin upp som gubben ur lådan så fort kameran åker fram. Måste bara vara med på bild liksom!
Nu ska jag gå och pussa lite på William…det är väldigt populärt i hans ålder, hehe