Ni anar inte hur mycket jag saknar att blogga och läsa era fina bloggar!!! Men allvarligt, hur sjutton får man ihop det med heltidsjobb, 5 barn och allt annat som hör till vardagen???
Men nu hittade jag faktiskt en liten lucka, så varför inte uppdatera er lite?! 
Det har nog inte hänt så jäkla mycket sen jag skrev sist kanske, jag jobbar, vabbar, städar,diskar, tvättar,tar hand om barn mm mm. Men sista tiden har vi haft en riktigt tuff period faktiskt 
Tisdagen 7 februari opererades Thomas i näsan, han hade inget flöde alls där och det var därför han snarkade så förbannat.
Operationen i sig gick väl bra, sjukskriven i 2 veckor och vila lydde domen. Förbannat ont hade han såklart efteråt.
Samma dag när han är inne på operation och jag hämtar Melvin på dagis efter jobbet, har ungen ögoninflammation. Typiskt!
Förstår ju att Thomas inte orkar ta hand om honom och jag har redan vabbat TOKMYCKET sista tiden!
Mamma ställer upp i 2 dagar. WooHoo! Thomas åker på återbesök efter operationen. Naturligtvis har han fått en infektion efter, och mår skit. Penicillin!
Melvin blir påtagligt sämre på torsdagskvällen. 40 graders feber, kraftig infektion i ögon, öra, hals, näsa och mage. Kräks och har diarrè.
Fredagen den 10/2 är lillbus så risig att vi åker in med honom på akuten. Dom tar massa prover.Och Thomas stackaren orkar knappt heller stå på benen:(
Blir hemskickade igen och uppmanas att se till att han dricker ordentligt! Jamen gud det är ju det han vägrar att göra! Jag försöker allt vad jag förmår att mata honom med vätskeersättning på tesked!
Helgen löper på och Melvin blir sämre och sämre! Får inte behålla någonting och vill inte dricka något heller, kissar nästan ingenting.
Måndag morgon skiter jag i att vi blev hemskickade på fredagen och åker in med Melvin igen. Han mår INTE bra!!!
Plötsligt blir det bråttom när vi kommer in. Vi blir inlagda direkt, dropp och sond måste sättas. Melvin är rejält uttorkad och har skapat svältketoner
Dom börjar med att försöka sätta sond på Melvin. 3 personer provar massa gånger utan att lyckas. Melvin är hysterisk och så även börjar hans föräldrar bli!
Dom bestämmer sig för att sätta droppet först i stället. Men det går inte heller! Dom sticker och sticker det stackars lille barnet överallt men alla små kärl bara spricker Efter lång plågan lyckas dom få dit nålen i armen och slår på droppet. 95 ml/h. Det går 5 minuter sen svullnar hela armen upp. Nej, det kärlet sprack också!
Nya försök, får tillslut in i handen…samma som innan…vätskan går ut i handen i stället!
Får förklarat för oss att Melvin är så pass uttorkad så det är därför alla kärl går sönder och det är bråttom, han måste vätskas upp NU!
Vad fan?!? Gör något!!! Hjälp mitt lilla barn för helvete!!!
Ny sköterska igen,”proffset” den här gången kommer som en räddande ängel. Får tillslut till det i foten och nu sänker dom droppet till 30 ml/h så kärlet inte ska spricka. Det är egentligen för lite säger dom men nu kan dom inte chansa längre. Det har redan gått för långt, Melvin är nästan helt borta 5 långa timmar har det tagit att lyckats få dit droppet!
Min BEBIS!!!
Vi andas ut lite försiktigt, Thomas åker hem till dom andra barnen och jag ligger tätt intill min Melvin och kan inte sluta att titta på honom.
Det tar bara en kort stund så kommer dom in och tar nya prover. Berättar beklagande att dom måste försöka sätta den där sonden också i allafall, proverna ser inte alls bra ut.
Det är med en klump i magen jag får blåhålla Melvin i en halvtimme medans 3 olika sköterskor försöker får ner sonden.
Tillslut sitter den och han somnar av utmattning och jag är precis sjöblöt av svett efter! Stackars barn!
Natten blir orolig och består av en himla massa provtagningar.
Vid det här laget har han hunnit blivit livrädd för alla med vita kläder, och skriker hysteriskt så fort dom kommer in i rummet. Helt förståeligt!
Vi blir kvar tisdagen också, svältketonerna gå ner till noll men dom andra proverna (salter, mineraler) är inte bra. Han har fortfarande diarrè, hosta, feber och ont i örat. Droppet får sitta kvar, men han lyckas få i sig lite saft också. Prover tas hela dagen och Melvin är slö. Livrädd för sköterskorna såklart.
Onsdag vaknar han hungrig! Och äter 2 smörgåsar, yoghurt och ett halvt ägg och dricker jättebra 
Nya provtagningar på morgonen, efter par timmar kommer ronden. Läkaren säger att alla prover ser bra och att vi får åka hem! TJOHOO!!! En sten föll!
Nu har vi varit hemma i 2 dagar. Melvin är absolut inte frisk, hostar och snörvlar, ont i örat och väldigt matt men äter och dricker bra.
I går var vi inne och kurerade man och barn . Thomas vaknade med magsjuka men var tvungen att ge sig iväg på sitt andra återbesök. Ville inte ändra på det eftersom han fortfarande mår så dåligt efter operationen. Och ja, fortfarande kraftig infektion så mer penicillin. Stackaren!
I dag ligger Thomas fortfarande, men jag och Melvin vågade ut en sväng i det fina vintervädret. Han orkade inte leka något i snön, men en tur i vagnen tyckte han var skönt
Ja ungefär så har det sett ut i mitt liv senaste tiden. Och den rädslan vill jag aldrig aldrig aldrig gå igenom igen!!!
Krya på dig nu mitt lilla hjärta! Mamma älskar dig så mycket!!!
